Vad händer när en person som snurrat runt på droger i Stockholms city under ett halvt liv, lyckas bli nykter? Bjuder socialförvaltningen på gräddtårta och firar?
MÖTTE EN KILLE SOM varit heroinmissbrukare i decennier. Nu hade han lyckats bli drogfri, eller åtminstone i stort sett drogfri, en långsam och medveten nedtrappning.
Han tänkte att socialsekreteraren skulle bli lite stolt över honom, stötta honom att komma vidare. Men det blev inte riktigt så. Det blev ungefär så här:
– Bra att du blivit nykter, men då kan jag tyvärr inte hjälpa dig längre. Du får skriva in dig i den kommunala bostadskön. Och så får du boka dig på vandrarhem i natt, för jag får inte bevilja plats på akutboende för människor som vare sig har psykiska problem eller drogproblem.
VAR SAMHÄLLETS MOROT INTE bättre än så, för en människa som äntligen tagit sig ut ur drogsnurren, kriminaliteten, polispiketerna, de höga samhällskostnaderna? Mannen upplevde det som ett steg i fel riktning att nu bli hänvisad till sovsal på vandrarhem, varje natt bo med nya människor. Känna sig socialt stämplad, ha trasigt CV och bo med gästande toppstudenter.
En tjej jag känner som även hon lyckats bli i det närmaste ren, blev hänvisad till ett vandrarhem i förorten Sätra, där de var två tjejer som skulle bo ihop med 25 killar. Och killarna såg tuffa ut. Hon vågade aldrig bo där.
Socialsekreteraren tipsade alltså uppgiftslämnaren om att han skulle skriva in sig i den kommunala bostadskön. Men för närvarande är det minst nio års kö för att få en förortslya via Stockholms bostadsförmedling, 30 år för att få en lägenhet i innerstaden. Astronomiska väntetider för den som är öppet hemlös. Återstår i så fall – att hitta lägenhet via Blocket. Men hur stora är oddsen att någon vill hyra ut i andrahand till en sliten människa med luckor i garnityren, och utan anställning sedan decennier? Det är hundratals som svarar på annonserna, hur många skötsamma som helst att hyra ut till.
I MÖTEN MED STOCKHOLMS HEMLÖSA har jag mött flera stycken som uttrycker rädslor för att bli nyktra. För i samma stund rycks den trygghet som trots allt finns undan. På akutboendena för missbrukare finns kompisarna, skratten, förståelsen, tvättmöjligheterna, de lagade måltiderna och den relativa omsorgen. Och efter en tid på akutboende kan man ta del av socialförvaltningens bostadstrappa – den som börjar med lågtröskelboende, fortsätter med stödboende och sen kanske hotellhem eller ännu bättre ”bostad först” med eget lägenhetskontrakt. Men för den som efter ett tjugoårigt drogande, på egen hand lyckas bli nykter?
Bland hemlösa har jag mött kommentaren att det är smart att dra en holk innan du går upp till socialsekreteraren. Är du alltför nykter och duktig kan det vara rena iskylan som gäller.
DU MÅSTE VARA LÅNGSAMT DUKTIG, sa en tjej. Du måste vara lagom drogad, trappa ned under ett år eller två. Följa deras planering. Då kan soss hänga med.
Du kan ju inte bara sluta.
Senaste kommentarer